The Saga of Malin

Mormor och morfar åkte nyss hem. Jag börjar vid det här laget frukta för morfars liv! Han har bara två tänder kvar på överkäken, han äter inte som han ska och han är vidrigt smal. Jag vet inte hur länge han har rökt men jag vet att han började någon gång då han var ung, idag är han 62. Jag får fruktansvärda bilder i skallen om hur tomt det skulle bli här utan morfar, utan hans sjuka humor, utan att höra hans politiska åsikter, utan att se honom spela på sin gitarr, t.o.m att vara utan hans vidriga fördomar. Men det är min morfar, fördomsfull men samtidigt kärleksfull. Jag kan bara sitta och vänta och se om man får höra något om KOL eller lungcancer snart... Jag är rädd! Jag ska aldrig någonsin dra så mycket som ett halsbloss ens! Jag är 17 år och har aldrig provat, har jag klarat så här långt in i mina tonår kan jag klara resten av mitt liv.